Pianisten och sångaren Henry Gray sjunger och spelar, som om han vore 30 år yngre än de 85 år han fyllde nu i dagarna, den 19 januari, på sin nya CD Times are gettin´ hard (Lucky Cat Records LC 1005; 175:-). Han kompas av sitt band The Cats (hca, gtr, elb, dr) utom i en låt, där Henry är solo.

Det är sju år sedan hans förra CD (även på DVD) på Lucky Cat, Henry Gray & the Cats live in Paris, som är en konsertinspelning från Lionel Hampton Jazz Club i Paris 2003.

1956-1968 var han i långa perioder pianist i Howlin´ Wolfs band i Chicago, tills Henry vid faderns död återvände till Louisiana för att bistå med familjens fiskhandel. Med Baton Rouge-området som bas har han därefter varit aktiv lokalt och vid många festivaler.

1974 besökte undertecknad, Hans Andréasson och Hasse Schweitz Henry i Scotlandville, Louisiana, och vårt möte med ”Hard Hitting Henry” finns beskrivet i engelska bluestidningen Blues & Rhythm nr 210, juni 2006. Bl a tog Henry oss med till en liten bar i de Afro-Amerikanska kvarteren i Baton Rouge, Miss King´s Place, där Silas Hogan & Guitar Kelley var husband. 1974 var det fortfarande rätt ovanligt med vita besökare på de svarta klubbar där det spelades blues, åtminstone i de här trakterna (ja, efteråt kände vi oss nästan som lite av pionjärer; kanske var vi de första vita som besökte den här baren). När vi parkerat bilen, gav oss Henry instruktioner hur vi skulle bete oss, speciellt om det blev bråk av något slag. Lite nervösa gjorde vi vår entré, och Henry ledde oss raka vägen fram till bandet (någon scen fanns inte, utan Silas, Kelley och en trummis satt längs en vägg och spelade), där vi fick stå en liten stund, i syfte att visa övriga i lokalen att vi var där enkom för musiken och inte i några andra syften. Spänningen, musiken och atmosfären gjorde den här kvällen till en av de häftigaste vi varit med om under våra bluesresor. Tidigare på dagen hade också Henry räddat oss från att bli rånade på en bar i Scotlandville. Det märktes på Henry, som hade tagit sig några järn, när vi hämtade honom, att även han var spänd inför besöket på bluesbaren.

1980 besökte undertecknad Miss King´s Place igen, i sällskap med Erik Lindahl, Lasse Linder, Jörgen Sandin, och fortfarande var Silas Hogan & Guitar Kelley husband där. Eriks bilder på klubben och musikerna finns i bl a Jefferson nr 58 och även i Eriks fotobok Blue shots finns ett grymt häftigt foto inne på baren. Sex år hade gått sedan mitt förra besök, och det var inte lika nervöst längre att besöka svarta bluesbarer. Men när Erik och jag nästa dag åkte dit, för att Erik skulle ta några exteriörbilder, så det första som hände när vi parkerat bilen, var att dörren till klubben flög upp, och en man blev utkastad med huvudet före! Några månader senare kunde man läsa i bluespressen att baren hade brunnit ner.

Mer info om Henry Gray på www.henrygray.com.

Tommy Löfgren